Käpprätt åt h-e!

10-dagar började så himla bra, men sen bara kraschade jag rakt i marken. Nä, nya ta, borde läsa ur entreprenörsboken iaf. Jag har hamnat i en svacka som är så jävla jobbig att ta sig ur.
Jag vet att jag borde kunna strunta i alla elaka kommentarer, men ibland är jag svag och då klarar jag inte av det. Hon kläcker ur sig så jävla dumma saker och jag vill att hon ska stå på min sida, men jag upplever att varje chans hon får att trycka till mig, den tar hon. Varför är det så....avundsjuka, låter ju helknäppt att ens mamma ska göra så. Men det är kanske inte unikt.
Hon tycker att vi har det gräsligt hemma, hon kan inte säga något fint, men måste framhärda att alla andra har det så himla fint! När jag frågar om hon inte tycker att vi har fint vill hon inte ens svara. När hon var hos mig så fick hon mig att se mitt hem med hennes ögon och jag blev så ledsen, för jag vet att vi har rörigt, men det blir hela tiden bättre, jag ser trots allt ljuset :-) Jag vill inte att hon ska få mig att känna så. Varför kan jag inte stå emot!
Vad ska jag göra?
Hjälp mig nån....


Ledsen och bedrövad