tisdag 30 oktober 2007

Ligga lågt

Vet ni, ibland när det tar stopp och man inte kommer nånvart, då är det lika bra att lägga om och göra en radikal förändring. man får helt försöka låta bli att hamna i fällan. Jag måste inse att jag är bättre än så, jag ska inte falla tillbaka, jag ska baske mig gör en helomvändning. Ingen ska sätta sig på mig!
Det ska bli mitt motto: Ingen ska sätta sig på mig! INGEN SKA SÄTTA SIG PÅ MIG!

Kram på mig :-)

onsdag 24 oktober 2007

Uppvaknande

En vit djävul högg sina vassa hörntänder i min näsa i natt, snygga märken och blodet rann. Vad är det med katter, varför måste dom alltid vid 5-tiden på morgonen komma på att dom är hungriga???
När man sover som goast.
Tur att det finns täckstift, säger man fåfängt.

Satt och funderade på vad jag ska hitta på för att samla gänget och göra nåt. Det var ju ett tag sen nu, har ni några kul idéer?

tisdag 23 oktober 2007

Käpprätt åt h-e!

10-dagar började så himla bra, men sen bara kraschade jag rakt i marken. Nä, nya ta, borde läsa ur entreprenörsboken iaf. Jag har hamnat i en svacka som är så jävla jobbig att ta sig ur.
Jag vet att jag borde kunna strunta i alla elaka kommentarer, men ibland är jag svag och då klarar jag inte av det. Hon kläcker ur sig så jävla dumma saker och jag vill att hon ska stå på min sida, men jag upplever att varje chans hon får att trycka till mig, den tar hon. Varför är det så....avundsjuka, låter ju helknäppt att ens mamma ska göra så. Men det är kanske inte unikt.
Hon tycker att vi har det gräsligt hemma, hon kan inte säga något fint, men måste framhärda att alla andra har det så himla fint! När jag frågar om hon inte tycker att vi har fint vill hon inte ens svara. När hon var hos mig så fick hon mig att se mitt hem med hennes ögon och jag blev så ledsen, för jag vet att vi har rörigt, men det blir hela tiden bättre, jag ser trots allt ljuset :-) Jag vill inte att hon ska få mig att känna så. Varför kan jag inte stå emot!
Vad ska jag göra?
Hjälp mig nån....


Ledsen och bedrövad

torsdag 11 oktober 2007

Hemma

Idag är jag hemma med barnen, dom påstods av dagis vara trötta och slitna....märker inte av det alls....dom springer som galningar.
Men rätt skönt att vara hemma nu i fyra dagar, är ledig imorrn också, på riktigt, inte VAB.
Borde klippa Doris, hon börjar se ut som en riktig byracka och klorna klattrar på golvet, man kommer efter ibland.
Igår red jag, tog en lång tur i skogen och bara njöt, bort från allt en stund, synd bara att hästen ska flyttas i januari, får väl se om nån annan behöver hjälp.

Har lite att göra, städa och fixa lite, rätt skönt att strosa omkring.

Jag läser nu en bok om att bli sin egen entrepenör, jädrar ni vad jag ska få saker gjorda sen :-). Kan varmt rekommendera att läsa den.

Idag slog vintern till ite, minusgrader i morse och frosten ligger kvar. ska gå ut med gänget en stund. Få lite luft, då blir livet alltid lättare.

Fyra dagar ledigt, vad ska man hitta på måntro....som om jag inte har nåt att göra ha ha ha.

Om man ignorerar tvätten kanske den försvinner...

onsdag 10 oktober 2007

Ingenting har hänt

Min pappa har en unik förmåga att "glömma" bort meningsskiljaktigheter, allt som hänt är historia. Man ska inte älta. Fast han kan även tycka att saker som hände för en kvart sen är historia....så det kan vara svårt att ha diskussion :-)
Så jag tänkte att jag kör på hans linje, jag ringde mamma igår, hon var kort i tonen, jag struntade i det och pratade på som vanligt och hör och häpna. Hon blev alldeles paff och smälte, så vi hadae ett helt vanligt samtal.
Nu har ju mina 10-dagar börjat och jag är grymt positiv!

Så jag kör på pappas linje: "Ingenting har hänt".

tisdag 9 oktober 2007

Mödrar...

VAD SKA NI MED EN KATT TILL!?
Ja, så har man lyckats igen att förarga mamma, som hon sa:"Jag blir inte alls imponerad av dina djur bl a bl a, vad ska ni med så många djur till, ni får snart flytta ur huset..."
Ni som känner mig vet alla mitt ibland stormiga förhållande med min mamma :-), vi delar inte alls samma uppfattning om det här med djur, Droppen var när hon sa att jag inte hann med mina barn! Ja herregud *skrattar*
Som ni alla säkert förstår så lever vi i total misär, med djuren som totalt tagit över våra liv, vi har inte råd med mat och barnen går fortfarande i shorts i kylan...
Så om ni alla vill skänka lite pengar till misärfamiljen så är varje bidrag välkommet..
Det vi behöver är...
Är det inte alla förunnat att ha åtminstone en last???
Ok, det kan bli lite mycket djur, MEN, jag tar hand om dom och jag tar absolut hand om mina barn, dom kommer alltid först....nåja för det mesta :-) Jag måste ju för sjutton ha lite egentid? Är jag en egoist för det?
Nåja, det är bara att sålla bort.

Det här är ju ingen nyhet för alla som vet hur jag har det med min mamma, men det konstiga är att det aldrig tar slut. Ska det aldrig bli annorlunda? Men det spelar egentligen ingen roll. Vi har alla våra interna problem... men whatever, det ordnar sig!
Till helgen kommer mina päron till oss, och jag tror säkert att hon klappar katten.

måndag 8 oktober 2007

Katten också

Så ramlade det in ytterligare ett djur i vårt hem. En vit liten kattunge, upphittad på Olsäters såg i Värmland. Jaa, efter en svår övertalning (NOT) så fick den flytta hem till mig/oss. Jag fick en åthutning av min man :-), men nu är den kvar och ikväll ska vi vaccinera och fixa den lite hos veterinären.

Helgen har varit kanon! Hade besök från Värmland, Maria och Niclas med sin son Alexander, vi hade så himla mysigt! Pratade mycket och drack vin, jag kom hem med hästen så barnen fick rida. Tyvärr gick helgen alldeles för fort, som alltid när man har rolligt.
Barnen lekte så bra och det var så harmoniskt, lite Sound of Music-feeling *skrattar*

Men nu är jag på jobbet igen och har fått beviljat en kurs. Ska få gå Viltrehabiliteringskurs i Kungälv! Ska bli så himla kul och framförallt intressant. Kommer väl hem med ett gäng skadade fåglar...... :-)

//Petra

torsdag 4 oktober 2007

10-dagar

Japp, nu har jag anmält mig. 10 dagar med positivt tänkande, måste verkligen komma ur mitt neggo-tänkande, som jag tar till hela tiden.
Äh, det låter värre kanske än vad det är, men ni vet, ibland går det inte att hejda.
Som häromdagen, när jag gick med hundarna, lösa som dom alltid är. Bäast som jag går där, så kommer en cyklist på cykelvägen, bara där kan man ju bli förbannad.... på tävlingscykel, svischar förbi i 110 och skriker åt mig att koppla hundarna. Eh? Är jag den enda i världen som inte har ögon i nacken? Borde jag ha vetat om att han skulle komma farande? Hundarna for omkring och blev upphetsade, ville jaga såklart, jag kallade in, men det räckte inte. Han var fullkomligt vansinnig.
Jag kände hur tinningarna bultade och jag fick verkligen stålsätta den primitiva känslan av att vilja döda..

Detta retade mig så till den grad att jag tog det med mig hem, så dumt! Förstörde hela kvällen.

Mest synd om cyklisten egentligen som är så arg på allt.