Midsommar

Midsommar förflöt lugnt och städat, vi bjöd över vår granne Roffe och hans dotter. Som vanligt kom den vilda diskussionen upp om mina djur och varför jag inte bad folk att dra åt helvete när dom ringde om sin djur som behövde omplaceras....Öh, det är liksom mitt jobb att hjälpa folk.....Roffe tog i så till den milda grad att jag bara satt och gapskrattade!
Ja, jävlar. Nu ska jag berätta för er hur många djur som kommit hem till mig genom mitt jobb sen jag började för tre år sen:
En katt, Fia, som vi har kvar.
En vattensköldpadda som flyttade till Jonas.
En chinchilla, som Doris dödade, vilket vi alla var väldigt glada över.
Två landsköldpaddor som bor hos Jonas.
Resten är alltså utöver, vänner som hittat eller för det mesta sånt jag hittat själv för att jag VILL ha.

Jag har varit intresserad av djur sen jag var liten, min mamma håller också fortfarande på att oja sig över vilken tid det tar och att det måste vara så jobbigt. JA, det är jobbigt, ibland, mest är det jättekul, jag ÄLSKAR djur men har fått försvara det hela mitt liv. Jag skulle inte vara den jag är utan djur. Jag har dom för min egen skull inte för att andra ska tycka att jag är häftig som vissa har antytt nån gång. Herregud, känner ni mig inte bättre än så?
Nu känner jag mig riktigt sårad, jag vill avsluta den här diskussionen nu, jag kommer ALLTID att ha djur! Så släpp detta nu!