Till alla tysta hjältar

Idag pratade jag med min vän i Holland, hon är fantastisk, jag sa det till henne och jag tänker på henne ofta och på hur duktig hon är. Sköter barn, hus och hem med allt vad det innebär, saker som är så lätt att ta för givet, men som kräver så ofantligt mycket arbete. Som kanske inte syns, men om man inte gjorde det skulle det märkas.

I dag låter det så gammalmodigt att vara hemma, men herregud, hur många borde inte vara det. Jag ser mina barn kanske tre timmar per dag när dom går på dagis, det känns för jävligt.
Min vän, hon har satt barnen först alltid och jag kan garantera att dom fått den bästa start någonsin. Man får sig en tankeställare. Ska man verkligen se så lite av barnen, är det värt det?

Till alla mina fantastiska vänner, NI är otroliga!