Herregud, vi som har tre katter.....

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som
finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som
finns!




KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig
burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en
dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att
klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom
att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen
av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en
hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen
vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till,
så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa
klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag
blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras
mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag
inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade
till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag
kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte
anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps
regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen
efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med
våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar
vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för
tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga