Vad ska man säga....

Äntligen tillbaka på jobbet!!!!
Jo, faktiskt, skönt att få tillbaka rutiner igen.

Semestern inleddes med Schnauzerläger, helt fantastiskt roligt och kul, ska absolut tillbaka nästa år! Barbro Börjesson var där och höllkurs i två dagar.
Alla fick berätta om sina problem med sina hundar, men jag har ju inga problem....så jag sa att lite vardagslydnad skulle passa..hrm. Första dagen vid lunchsker detta:
Jag och Doran möter Barbro med hennes Volga och dottern Karin med sin kelpie Soya...jag kommenderar Doris plats och ser lugnt på medan dom ska gå förbi. DÅ, drar Doris fram till dom och hänger som en fästing i rumpan på Soya, jag efter och försöker få fatt henne. Barbro säger till mig att stanna, sen gå lugnt och säga till Doran....SKÄMMIGT!!!! HAHAHAHAHA!!!!! Så jävla kul mitt i allt eftersom jag ju bara behövde lite vardgaslydnad...hihihihi!
Jag hade ju INGA problem med min hund!!
Som jag också sa efteråt, jag har ju inte alls några problem vilket ledde till ett skratt och en härlig historia att sprida på kursen. Som jag sedan sa, att jag skulle gå direkt på tävllingslydnaden.... hehehe.

Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan som visst kunde cykla, i smyg! Doris lyder visst...I SMYG!

Barbros motto är ju att hunden ska lyda utan godis, för godis kan den få när man tränar, men är man ute och går, då ska den bara veta sin plats. det ska inte vara några mutor. Ok, jag kör med godis, jag vet! men svårt att sluta när man börjat, fast å andra sidan så hjälpte ju inte det då heller!! hihihi.

Mitt avslutande vara att säga att jag inte visste att jag behövde så mycket lydnad och detta ledde till asgarv. Barbro sa att du har ju inte några större problem med Doris. Och nej, det har jag väl inte... en del slarvfel.

TACK ERIK OCH HELEN FÖR KURSEN!!! ALLT VAR PERFEKT!!!

Som avslutning kan jag säga: En värmlänning gör aldrig en historia sämre....