Helt plötsligt stegrade sig hästen och landade med sina 500 kilo på min fot. Av nån outgrundlig anledning blev han rädd och jag hann precis borsta tre tag och sen small det. Grimman gick sönder och jag höll på att kräkas av smärta. En kille högg tag i mig och kylde av foten i kallt vatten, en annan kille höll i mig för att jag inte skulle svimma...
En romantisk scen i en film, men ack så pinsam i verkligheten, man vill ju vara stark och tuff liksom... Tårarna rann och jag kände mig så ynklig.
Foten är nu vackert blå och jag kunde inte rida på hela helgen. *Suck*
Ibland blir det inte som man tänkt sig...typ.
Nåja, jag kom hem efter en halvtimme i stallet, kort och intensivt kan man ju säga och framförallt blått...ha ha ha!
Don Quijotte.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar