..jag åkte till jobbet, men kom liksom inte fram, fick sladd på bilen och höll på att fronta med en mötande bil innan jag till slut hamnade i diket. Bilen är totalkvaddad, men det gick oerhört bra. Jag körde sakta, vilket man inte kan tro när man ser bilen. Hundarna klarade sig och som tur var så hade jag lämnat barnen på dagis. Ibland kan man verkligen tacka sin lyckliga stjärna eller nån.. Det var inte min tur.
Har sovit lite nu, är öm i nacken, har varit och röntgat den, bilen är bärgad. Hundarna är skärrade, men allt gick bra. Jag är så trött bara, har sovit lite. Mitt i allt tänkte jag på mina nya högtalare som jag fick i julklapp. Ja jisses, denna materialistiska värld.
Vänner, nu ser jag framåt och hoppas att detta räcker för i år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad var det för sort på högtalarna?; skönt att du mår bra, men känner jag dig rätt så kommer detta bli ett händelserikt år.
Hoppas att det blir lite trevligare nyheter frampå.
Ha ha ha, jaa, högtalarna var bra...vet inte vad det var för märke. Så jävla idiotiskt man tänker mitt i chocken. Nej, nu ska det bli lugnare frampå.
Vill minnas att det var 17 år sen sist jag körde av vägen och då körde du bakom bärgaren?
Inget mer sånt.
Härligt att höra att det gick bra vännen min!
Får man fråga vad du hade för vinterdäck, så jag vet vad jag inte ska köpa nästa år? ;)
Kram från Tomas!
Öh, vinterdäck...jaha, det kanske var det som var felet... :-)
Äh, jag vet inte vad det var för märke, nåt finskt. Bra var dom iaf. Fast nu är dom inte så funktionella längre.
Man tänker inte så rationellt när man är i chock... "Ååh, heeeej Ellie, kommer du här?".
Tur att det gick som det gick! :) Nu kan iaf du och jag starta en grupp på Facebook... Vi som överlevde Lindholmsvägen... ;)
Skicka en kommentar