Snart!!!

Är det liksom jul, ikväll ska det packas pa et, städas, på julen ska barnens ögon tindra och friden ska ligga som en varmt täcke... kan man ju hoppas, eller så blir det som vanligt, med stressig lunch, paniköppning av paket för att sen sjunka ner i soffan och undra vad som hände.
Fast i år så är jag klar med alla julklappar, vilket innebär att jag inte behöver anta ploppögon och svettas ymnigt dan innan julafton och handla julklappar. Imorrn ska allt vara inpackat, granen ska upp, och sen ska jag rida två hästar....men sen är det lugnt...ska fodra kvällen på julafton...måste hinna klippa Doris som ser ut som en byracka...men sen är det jul eller?

Hörni alla, ha nu en riktigt GOD JUL och ta det lugnt, det ska jag göra, även om det låter hysteriskt, men tro mig, jag har aldrig varit så lugn innan jul någon gång!

Kram på er!

Julbord

Idag ska jag på julbord med mina kollegor, tjohoo! Äntligen, ni vet köttbullarna, sillen...som om man tror att man ska orka äta hur mycket som helst???
Iaf ska det bli mysigt, redan kl.16.00 ska vi äta, så det blir en lugn eftermiddag och tidig kväll. Har börjat inse att jag inte klarar av att dricka längre, blir fan dålig av allt, minsta lilla och jag kräks och är helt sänkt dagen efter. Gammal????
Ska man behöva bli nykterist nu också.....

Ett djur för livet 2

Nu har jag varit på konferensen på riktigt.
Jag gick därifrån oerhört inspirerad och glad och ville bara ut och mässa för världen om djurens betydelse. Nästan som ett väckelsemöte :-)

Det var speciellt en föredragshållare som verkligen trollband var prästen Bengt-Åke Ögren, han berättade om de trasiga barnen han tagit hand om som alla var i livet och hade bra liv. 40 barn! Som han sa: har man bara en häst till hands så löser sig allt... Jag vet att djur öppnar dörrar och smälter isen.

Vi har avskärmat oss från naturen och djur ser man bara på bild. Många gamla lyser upp när dom får klappa en hund, att man mer och mer inser att man behöver djur i vården är fantastiskt. Visst finns det allergier, men det är försvinnande lite, det finns inte en äldre människa som är allergisk, jag lovar. Alla är ofta uppväxta med djur och frånvaron av djur gör att maånga gamla avskärmar sig.

In med mer djur i all vård!

Ett djur för livet

Broknäsflickorna

Jag är uppväxt med Min Häst och har således läst serien "Broknäsflickorna".

Som av en händelse ska ju Wicke (min nuvarande häst som jag rider flytta) och jag står utan. MEN, för ett tag sen (typ 1 år) lämnade jag mitt telnummer till en tjej som behövde hjälp med sitt sto. Wicke skulle då flytta ett tag för att Anki skulle ha barn etc etc. Men i vilket fall som helst så hade jag ingen häst under den tiden utan nu helt plötsligt ringer Monika och vill ha hjälp. Och nu ska ju Wicke flytta igen för gott. Det roliga i den historia är att hästen jag ska hjälpa till med står på Broknäs och stallet ägs av en av tjejerna som serien "Broknäsflickorna" handlade om!!!
Konstigt va!?
Man blir liksom nostalisk.

Ett djur för livet

Jag samlade mig för att gå på konferens igår tisdag, stressade på morgonen och rusade gatan ner i stan in på Sheraton där konferensen var......fast det är ju den 11 december sa en trött receptionist till mig. Jag kände mig oerhört glad ändå, för jag hade lyckats komma i tid! (med marginal)
Ni vet, fått på ungarna kläder, gett hundarna matoch skickat iväg dom med mannen till dagis och hade gott om tid!
Nu gäller det att göra om det nästa vecka.
Jag försöker komma upp tidigare på morgnarna, få struktur, inte stressa så mycket, och vet ni, man mår så mycket bättre. Slippa tjatstressen och bråk.
Detta är steg 1 i att förändra mitt liv, som sagt "Rom byggdes inte på en dag"...

Kanin på väg

Ikväll kommer hon, den "lilla" kaninen, en sista chans för min kanin att få sällskap, om hon också rymmer, då får han vara själv :-)
Hon är en fransk vädur hon också, väger väl 5 kilo, min väger 7....bitig sak. Så transportburen är med och hon ska få åka Roslagsbanan hem, precis som min höns fick göra.... som på ett tåg i Peru nästan. Ha ha ha!

Ett ton häst

Helt plötsligt stegrade sig hästen och landade med sina 500 kilo på min fot. Av nån outgrundlig anledning blev han rädd och jag hann precis borsta tre tag och sen small det. Grimman gick sönder och jag höll på att kräkas av smärta. En kille högg tag i mig och kylde av foten i kallt vatten, en annan kille höll i mig för att jag inte skulle svimma...

En romantisk scen i en film, men ack så pinsam i verkligheten, man vill ju vara stark och tuff liksom... Tårarna rann och jag kände mig så ynklig.
Foten är nu vackert blå och jag kunde inte rida på hela helgen. *Suck*
Ibland blir det inte som man tänkt sig...typ.

Nåja, jag kom hem efter en halvtimme i stallet, kort och intensivt kan man ju säga och framförallt blått...ha ha ha!

Don Quijotte.....