Så är man tillbaka igen

Semestern har varit lång och skön, lägret var kanon, som vanligt, fast jag var väldigt splittrad och lite trött när jag kom till Sundsvall. Lite ledsen över att det varit och är jobbigt på mitt arbete. Men nu är det nya tag som gäller, jag har en plan och tänker att det här är inte det värsta som hänt mig i livet. Jag ska klara det här.

Idag ska jag börja på hemsidan, känner lite ångest om jag inte klarar det... ibland är jag lite svag inombords och då känns saker stora och svåra. Som idag.
Skulle önska att man kunde få tillbaka lite av det mod man hade förr, när man inte kände några hinder och bara gjorde saker. Nu tänker man för mycket och det är inte direkt utvecklande.

Har tur som har så mycket vänner som kan stötta, jag behöver det, jag har hamnat i en formsvacka. Men jag vet att jag tar mig ur den. Det måste ha sin tid bara.

Nu är nu och det kommer inte tillbaka, jag måste ta vara på det.